Kanske är jag världens lyckligaste människa just nu, kanske är jag så upptagen med min kärlek att jag inte ens vill slösa en enda minut på att skriva här. Är just nu på en plats mella himmel och jord. Någonstans där jag bara älskar att vara med människan som jag älskar så mycket. Kan livet bli bättre undrar jag.. Imorgon checkar vi in på hotell över helgen. Bara mys, kärlek och god mat en hel helg. Kanske blir min bästa alla hjärtans dag hittills.
/S
Klockan 04:30 ringde klockan och jag hade vaknat av mig själv fem minuter innan. Tror att de kan vara för att jag ältat denna tid i min hjärna de senate dygnet och därmed ställt in min hjärna på det.
Åt frukost, drog på mig något mer skönt än fint. Känner att jag dock måste skärpa mig aningen för jag trivs inte med att vara för chill. Tror att vårvärmen kommer bringa med sig en större lust att bry sig.
Klockan 05:15 står jag vid busshållsplatsen och funderar på hur många procent av Sveriges befolkningen som ligger skönt och sussar just nu när jag hör någon närma sig busskuren. Rätt komiskt tänkte jag. ”Jag är inte den enda som ska jobba så här tidigt”. Men den här tjejen hon skulle inte till jobbet. Med sina snabba steg och hörlurar så förstod jag när hon passerade mig. Hon var ute på en promenad.
I samma ögonblick kände jag bara vad i helvette.
Följde henne med blicken hela vägen tills hon försvann bakom krönet. Tänkte om något så måste hon få veta att detta inte är normalt. Gå hem och ät en bulle.
När jag tog mitt körkort, firades med champagne och bästa vänner!
Mina fina kom och överraskade mig på studentpalatset med en liten valp.
Millie hos mig..överdrivet kär i den här lilla varelsen.
En trött Ramona i London…och en väldigt pigg Sarvin.
Plugg med bästa tjejerna och förmodligen den bästa terminen av dem alla!
Har spenderat hela min helg till jobb, umgås med bästa vän och min baby. Fredagen började med plugg med gabbi, åkte senare och jobbade, stängde jag butiken vid 21:00 med Linda och sedan drog jag till Josephine. Satt och mös med hundarna, åt sushi och bara fullständigt njöt till max av denna kvalitetstid med den finaste människan i livet. Senare joinade min baby oss och vi alla låg utslagna i soffan efter sushin och ostbågar.
Slutade med att jag lämnade bilen bara för att få åka bredvid min baby lite längre.
Lördag jobbade jag för första gången i Sundbyberg. Värt att vara nära hem!!! Åkte hem efter passet och duschade, åkte mot jos än en gång. Vad som började luta mot en utgång slutade inte som vi alls tänkt oss. Partysminkad och med outfiten på så slutade det med att jag somnade i soffan med min gospelle. Vaknade ca 300ggr av olika hundar försökte smyga sig in och sova med oss.
Det blev inte som vi tänkt oss men ändå så jäkla bra.
Kommer sova gott inatt, tänker på hur lyckligt lottad jag är som har så många underbara människor omkring mig.
Sen saknar jag min bror, extremt!!!
/S
Det är mycket som ska tänkas ut inför uppsatsen. Viktigast av allt är att komma på en riktigt grym research question sen tror jag att de kommer gå som smör.
Jag har inte riktigt kraft eller lust att lägga mera tid på energikrävande saker. Sånt som man annars skulle kämpat med glider åt sidan och hamnar i periferin. Jag orkar bara inte med att höra något negativt när det finns så mycket positivt i livet. Känner på något vis hur hela min egna inställning höll på att bli en enda klump av ångest och pessimism. Jag är inte sån. Jag är drivande och glad. Jag tror på mänskligheten och på kärleken. Men kanske allra mest ödet.
Saker och ting blir inte som man tänkt sig, och det måste vi lära oss att leva med. Vi måste acceptera att inte alltid vinna den högsta vinsten eller att kanske skriva den bästa uppsatsen. Ibland får man misslyckas helt enkelt, kraften ligger i att resa sig upp efter varje fall.
De som vill falla föralltid, varsågoda. Men dra inte ned mig i det..jag ska bli bättre än någonsin nu.
/S
Inombords slår hjärtat i takt med känslan av lycka. Blodet rinner genom artären och pumpas ut till varje behövande cell i hela kroppen.
Precis så som din kärlek så når den ut i nervsystemets alla komplexa delar.
Och hjärtat växer av alla lyckliga stunder som jag aldrig trodde jag skulle få dela. Den växer så hastigt att jag ibland tror att min bröstkorg kommer att explodera. Likt Hiroshima kommer ett molntäcke gömma allt annat.
Men jag är inte rädd för att explodera. För även om min bröstkorg spricker upp och blir till tusen bitar, så kommer bitarna ändå bilda en perfekt fallskärm till hjärtat mitt. Slutligen kommer mitt hjärta landa så mjukt och fint rakt ner i ditt.
För där det finns kärlek, där finns det inga tvivel.
/S
Helgen har vart lång. Legat mestadels i soffan. Mitt sällskap tvn har inte svikit mig en enda gång men går kände jag att nu får de räcka. Hade glömt hur frisk luft kändes och kontakt med andra människor. Åkte till min baby och bara kramades, skrattade och brottades. Var typ livlös när jag åkte hem pga av all energiförbrukning som krävdes vid brottningen av denna starka människa.
Har betalat av så mycket små grejer att min plånbok gråter blod.
Hade tre timmars föreläsning idag. På engelska. Jag satt i tre hela timmar och trodde föreläsaren hade en ring i näsan men som sedan visade sig varit felaktigt. De första jag tänkte när jag insåg att de inte fanns någon ring var att han måste tagit ur den i smyg. Kanske såg han att jag såg.
Eller så kanske de aldrig fanns någon ring. We will never know.
/S
När tar denna sjukdom slut?
Dör långsamt…..
Vaknar för första gången på tre dagar utan att brinna upp. Är dödsförkyld men ändå snäppet bättre än gårdagen. Känns som en seger utan vinst. Av de tre dagar jag vart helt knockad så var första dagen idag jag ens hade lite ork att ”surfa” på telefonen. Gick in på facebook och instagram. Hade inte saknat dem men kände ändå ett visst behov av uppdatering. Möts av rest in peace. Michael från Jensen har lämnat oss. Det kändes som ett skämt. Alla minns honom som den glada och spralliga killen. Gaykillen alla älskade. Hur kunde det gå så fel? Jag minns att han skulle bli chefsvärd men jag fick ändå ha hans upplärning. Han ville göra allt på sitt sätt men jag slog han på fingrarna varje gång. Så här får man inte göra och så får man göra. Jag gjorde mitt yttersta och Mia sa alltid att Sarvin går det inte att bråka med. Men Micke han kunde sin grej.
Nu var det längesen jag lämnade Jensen men jag kan inte sluta tänka på hur ditt leende och skratt alltid lyste upp hela den där jävla restaurangen.
/S
bysarvin 