en frodig kvinna helt enkelt

Det kommer en tidpunkt i livet när man måste ställa sig frågan, är det värt det?

Man måste formulera orden i munnen, forma tungan och tankarna för att kunna förstå innebörden.

Många gånger har vi aldrig svaret på pappret. Man får klura och leta. Tänka och tycka. Tills man en dag kan reda ut vad som är vad. Men tills dess att vi rett ut allt. Tills den dagen vi stångats klart med våra inre röster och funderingar.

Klockan slår en dag plötsligt femton och femton. Svaret står skrivet. Och då kommer vi förstå att nuet är det som spelar roll och svaret ska bara ta oss vidare till nästa hållplats.

Men tills den sekunden leder många vägar först bort och åt helt fel håll. Men jag lovar er att när den väl är här. Då kommer ni veta det.

/S

Jag försöker att inte vara så där som jag avskyr. Så där som jag kan bli när något verkligen bekymrar mig. Försöker att inte låta något nudda mig. Inte ens de jag älskar och vill ha omkring mig. Svaret är detsamma varje gång och reaktionen är densamma varje gång. Jag önskar att jag kunde ändra på den lilla detaljen. För jag älskar så mycket och så högt.

Men ibland så är inte all kärlek i hela världen tillräcklig. För kommunikationen brister. Jag vill att du ska förstå att jag inte förstår på mig själv ibland. Och även om jag vet att du har accepterat mina brister så är jag inte säker på att jag kan ta dina just nu.

Jag har slutat kämpa och slutat tänka. Kan du se det i mina ögon? Det skulle du aldrig veta eftersom de var så längesen du såg in i dem och lyssnade till mitt hjärta. Kommer du ihåg mig? Vet du vem jag är?

Ibland finns det inga svar och inte heller några frågor. Men så ibland finns det så många frågor och så få svar.

Idag är en sådan dag..

/S