When it all comes down

Nu är vi här. Äntligen.

Annonser

Above all

even my demons fell,

Öppnar ögonen flera gånger för att vara säker. Du är kvar.

Vänder mig åt andra hållet och tänker att jag kanske är ensam nästa gång jag vänder tillbaka. Men det är inte sant.
Dina ögonlock vilar tungt, men ändå märker du på något vis en oro och närmar dig. Tar min hand och allt är bra igen.
Försöker uttrycka något i ord efter så få sekunder och minuter, något som ska förklara och inte förminska känslan av att ha dig här och nu.
Inhalerar varje sekund och känner hur verkligt det är i just detta ögonblick. Vill inte lämna denna platsen eller känslan.

Va kvar, stanna hos mig.

A state of mind

Önskan att de skulle bli spektakulärt blev genast överstruken av det faktiska. Vaknade flera gånger och önskade mig mycket och många gånger. Besvikelsen fick mig att hoppas ytterligare. Men aldrig gick det framåt utan känslan av tomhet bara ökade. Tänkte att med tiden löser sig allt. För om något inte är riktigt dåligt, då måste de väl vara bra.

Men det blir kanske aldrig riktigt dåligt men kanske inte heller motsatsen.

/S

One high and then one low

Patience

If I could only see your face

Nyss hemkommen från Dubai. Så magisk resa med dödsmycket skratt och lycka rakt igenom. Tror inte de gick mer än 5 minuter mellan våra roliga stunder och att vi vek oss dubbelt pga våra skämt.

Befinner mig så tillfreds med livet just nu, jobbet, vänner och familj. Allt är på något vis så stabilt. Har hittat lugnet i att gå till stallet och bara vara, njuta och andas med hästarna. Trodde aldrig jag skulle känna sådan stark kärlek till dessa djur och den miljön.

Däremot känner jag mig vilsen på annat håll. Varför kan jag inte känna något? Väntar och vrider men de verkar inte finnas något där. Längtar efter en känsla jag tror inte ens existerar. Har en bild av ett liv och framtid jag kanske inte förstår är för perfekt. Men hur mycket ska man nöja sig med då?

När vet man att de är tillräckligt bra? Finns det ens? Eller handlar de om att acceptera svagheter på ett annat sätt? Varför kan jag inte det då?

Någonstans vill jag ändå tro att det finns ett sagoslut, frågan är bara hur länge och intensivt sökandet behöver vara.