en frodig kvinna helt enkelt

Jag har sagt det förut. Men jag säger det igen. Jag hatar mig själv för att jag låter detta ta så jävla mycket energi från mig. Att jag inte bara som alla andra gånger kan säga STOP. Säga att det räcker nu och sedan glömma och gå vidare.

En sak som jag vill att ni ska förstå. Det är inte personen i fråga som gör mig så jävla förbannad. Utan det är hur jag kunde utsätta mig själv för det. Hur jag kunde stå och titta på när min hjärna blev misshandlad. Slagen med orden. Käftsmällad med blickarna. Psykisk manipulering. Kalla det vad ni vill. Hur kunde jag. Jag som byggt upp min mur i åratal. Trodde den skulle ta allt. Men jag lät dig bryta ner den. Lät dig se mig. Lät dig bli delaktig. Jag hatar dig men jag hatar mig själv ännu mera. För ibland gör det så jävla ont. ont att bli lämnad.

/S