overthinking part 1
Snön har äntligen fallit. Inte för att jag längtade efter den men vi alla visste att den någondag skulle uppenbara sig. Precis som allting annat som måste ske så måste det även snöa. Julafton är cirkus 4 dagar bort. Overkligt. Längesedan man längtade till julafton som man gjorde när man var liten. Sista veckan var värst. Min bror envisades alltid med att lägga ett par julklappar under granen i förväg bara för att suktas.
För varje år som går. Blir högtiderna lite tråkigare. Vi har hamnat i ett stadie mellan vuxen och barn. Ska man längta eller inte? Ska man tro på tomten? Vad ska man annars tro på? Jag längtar tills jag får dela dessa högtider med någon som väcker dem till liv. Med någon som får mig att längta till julen, påsken och allt som skall firas.
Men med längtan kommer motgångar. Jag har insett att i jakten på lycka så har jag inte funnit mycket. Har insett att jag är villig att ge upp väldigt mycket för lycka. Men vad innebär lycka? Om det innebär att förlora sig själv på vägen då vill jag fan inte vara lycklig. Om det innebär flera berg än rakasträckor då vill ja fan inte va lycklig. Om de innebär fler tårar än leenden….
står just nu i någon konstig fas. Nytt år snart. Hur kommer nästa att bli? Vet knappast mycket än och det skrämmer mig att om några dagar vet jag. då kommer jag kunna se framtiden. även om den inte kommer visa sig att bli så ljus som jag kanske önskat. den kommer skickas elekroniskt till mig. Ett klick och så kommer jag se allting. Hur det än blir, så är det meningen på något sätt.
/S
bysarvin 