Lika lätt som vinden far förbi kommer vi en dag passera varandra och undra varför vi blev främlingar.
Så mycket har hänt under dessa två månader. Köpt lägenhet och renoverat skiten ur den. Jobbat som en slav, varit trött och ändå Hållt ut. Snart är vi i mål.
2016 startas upp med inflytt till nya lägenheten, med en person jag älskar och till en lägenhet vi fått bestämma över själva. Det är konstigt hur man en dag bara står där med ett kontrakt i handen och skall flytta.
Så förväntansfull och spänd inför när flyttlasset går. Jag vet att detta bara är början på något väldigt svårt men också början på något väldigt fint.
Varje vaken minut går nu till att fixa med lägenhetens alla projekt. På tur står garderobsinköp. Och det mina vänner, kostar en jävla massa pengar.
/s
För ett år sen vid den här tidpunkten var jag i Australien och levde der goda livet. Vi hade nu endast två veckor kvar av exam period och sedan far vi mot vår vacation. Alltså det finns faktiskt inga ord som kan beskriva hur mycket jag saknar tiden där. Jag behövde lite distans för att inse att några av mina bästa minnen är i Australien. Det gör verkligen ont i hjärtats små hörn att inse, att de kommer aldrig bli så igen.
Tänker på stranden i south bank, promenadslingan längs brisbane river och timmarna på campus. Uppskattade jag det tillräckligt? Någonstans så vill jag tro det samtidigt som jag fattar nu. Det går liksom inte att uppskatta för de är så jobbigt samtidigt som så givande att man bara inte kan. Tänker på den där första natten i brisbane när jag låg vaken i hotellsängen med ögonen fulla av tårar. Tårar av saknad men också för att jag var så jävla rädd att bli kär i det där jävla landet. Och någonstans blev jag nog kär ändå, utan att ens hinna med själv.
Ser tillbaka på de rofyllda söndagarna när man strosade runt på west ens market bland färska grönsaker medan man här hemma stressar över att det snart är måndag igen. Livet hade en helt annan innebörd i Brisbane. En innebörd som aldrig kan återfås i något annat land.
/S
hej!
Det har dröjt länge nu. Kanske för att jag inte behövt, orkat eller ens vågat. Ibland har jag velat skriva och till och med börjat men sedan väntat på rätt ögonblick. Tills man inser, det finns inga rätta ögonblick i livet.
När man känner något, gör det. När man mår dåligt, ändra det. Och allra mest, när du är lycklig, låt det vara så. Låt det vara. Så länge du kan.
Imorgon är det konferensen i München. Har längtat så mycket. Det blir en början på något nytt eller egentligen fortsättningen på något grymt. Det enda jag saknar är tid. Tiden att få känna mig lat och uttråkad. Tror kanske jag aldrig mer kommer få känna den känslan. Och inför det finns det många känslor som jag inte vill ta itu med just nu.
På väg att bli sjuk men kämpar för att hålla mig halvt frisk bara denna helg också, sen får helvetet braka loss. Bara inte nu!
/S
Sköljs över med den största vågen av något som inte går att beskriva med ord. En tornado i mitt hjärta och ett moln i hjärnan. De gör ont att blunda men de är värre att öppna ögonen.
Ibland tar man personer för givet. Men då måste man påminna sig själv, de finns bara ett liv och vi lever nu. Antingen med varandra eller utan. Vilket som är svårt. Men man måste chansa och våga.
Kastar mig ut för ett stup men du håller min hand.
vilken grym jäkla födelsedag det blev igår. Så många fina människor samlade på samma ställe och så myclet kärlek. Så tacksam över dessa människor och tillsammans med de blev det en grym kväll.
Kan knappt säga annat, bara kärlek!
Man ska inte förhandla med sin lycka.
”Det vore fel av mig att kritisera och döma andra, jag hade säkerligen betett mig likadant om jag varit under samma omständigheter”
-Abraham Lincoln
Läser en ny bok just nu, den handlar om hur man kan påverka människor utan att de vet om det..låter obehagligt men boken säger mycket intressant. Ungefär som hur man lär sig tala med människor som inte går att tala med.
mycket på jobbet, men livet är bra. Man ska vara tacksam.
/S