”du förtjänar så mycket bättre”
mina ögon fylls med så mycket tårar att de rinner ner för min kind. Äntligen är slutet här. Så lättad men samtidigt så tung. Hjärtat väger 20kg men för varje tår som rinner så blir den ett kilo lättare.
Det kunde inte bli bättre än så här men ändå känns det som att ge upp, slänga in handduken och säga farväl för att det blev tufft.
Jag ville aldrig ge upp, jag ville aldrig att det skulle ta slut. Det vill jag att du ska veta.
Här står jag, precis hoppat från en bergstopp utan säkerhetslina. Visste inte vad som väntade men hoppade ändå. Skadade mig och fick ont. Men jag står fortfarande, kanske lite ärrad men kanske även lite starkare.
min saga fick sig ett slut, inget perfekt sådant, men ett värdigt slut.
Jag kommer att sakna dig. Oerhört.
Tillbaka hemma. Haft det underbart men man kan inte fly förevigt och bara ha massa skoj.
Alltså de finns inte ord som kan förklara hur mycket jag saknat mitt gym de tre dagar jag inte tränat. Idag var jag tillbaka och jag tror att jag kanske lyfte halva gymmet…okej mild överdrift men riktigt bra pass med bicepsövningar tills jag trodde mina armar skulle ramla av.
Efter det avslutade jag med hopprep….vet inte riktigt hur länge eller mycket men tippar på kanske 400varv eller vad man ska säga. Ska försöka vara mera flitig med denna typ av övning känner jag, och en annan sak jag märkte. Efter att jag börjat stretcha ordentligt efter varje pass känner jag mig mycket smidigare. Kändes speciellt när jag hoppade hopprep!
Nu är jag snart hemma, blir äta, chilla sen sova!
Längtar till imorgon, ska fixa naglarna, träna sen träffa Josephine som är nyopererad!
/S
Snön faller ner. Flingor i olika storlekar. Vissa perfekt formade, andra små och ojämna. Tillsammans bildar de ett perfekt snöfall. Sitter på busshållsplatsen och begrundar hur snön liknar livet så oerhört mycket.
Vissa saker är perfekta, andra inte men det är precis det som gör det unikt och så vackert. För i slutändan är varje del i livet en pusselbit, precis som varje flinga i en storm. Alla bitar måste finnas för att bilda något värdigt.
Tänker på en perfekt stund i livet, sitter i köket med Mickan. Vi mår fruktansvärt efter gårdagens utgång men vi skrattar hysteriskt åt allt och inget. Vi förstår inte ett enda ord vi växlar men ändå kan vi inte hålla oss för skratt. Sen tänker jag på en mindre perfekt stund, första omtentan. Det sved. Ville ge upp. Statistik var aldrig min grej.
Men lika gärna som alla fina stunder behöver finnas för att vi ska orka måste även de jobbiga finnas. De som får oss kvävas, gråta och vilja ge upp. För det är kanske enda gången vi lär oss.
Att uppskatta,
Att njuta,
Att leva
/S
Hej vänner,
Fredagen avrundades med middag på Jensen bofhus, åt fet hamburgare med pommes till. De placerade några högljudda fyllon precis bredvid oss när mer än halva restaurangen var tom…kunde inte ens höra mig själv tänka. Vi klagade och fick byta bord och gratis dessert…gratis är gott..!
Lördag klev vi upp och drog och kollade på Mickans klasskompisar fotboll, fick mig att sakna lagsporten något enormt! Åkte hem, fick liten meltdown, käkade middag och stressade som två apor till förfesten hos Pelle o Co.
Väl där så var alla på bra humör och det smittade av sig. Väldigt trevligt och många skratt senare sprang vi återigen men denna gång till bussen mot Strömpis. In, shota, dansa, spana och skratta ännu mera. Klockan slog två och stället stängde. Otippad hemgång men jävligt nöjd var jag i det läget.
Söndag tog mig med storm och huvudet vägde arton ton. Både Mickan och jag ville dö men samtidigt hade vi haft så kul att de nästan kändes värt all smärta. Svidande om till bikini och åkte till Gustavsviksbadet med Paran.
Varsin badrock fick vi sen var det mot relaxavdelningen. Finns inga ord som kan beskriva. UNDERBART! bastat, ångbastat, suttit i värmerum, bubblat i jacuzzi, ätit och druckit gott..livet kändes freaking awesome och baksmällan var bortglömd.
Hem till sambolivet där Mickan väntade, chips, dip och godis framför OC. Ännu ett steg mot högre livskvalitet.
Helt enkelt en grym helg och kommer leva lite på den när jag kommer hem.. Vilket inte är riktigt än..men snart nog…
/S