en frodig kvinna helt enkelt

Och för en sekund så tänkte jag på dina händer omkring min midja. Dina valpögon och din trygga famn. Jag ville kräkas för en stund för de gjorde så ont i mig att du inte var där.

Det slår mig att jag på något vis gått vidare. Det är ett nytt leende som ler mot mig, det är nya ögon som betraktar mig. Det är någon som inte är du och det gör mig glad att ingenting påminner mig om dig. Det skulle vara för jobbigt.

Jag förstår på något vis att jag älskade ditt yttre. Din jargong och ditt skal. Och kanske kommer jag alltid drömma mig tillbaka till de sena nätterna som spenderats med dig. Men jag kommer lika mycket då som nu vara övertygad om att jag älskade aldrig dig. Dig för din personlighet eller dig för att du var du.

Lyssnar på dina hjärtslag, de slår i en exakt och perfekt ordning. Lyfter örat en cm innan jag lyssnar igen. En dag vill jag att mina ska vara precis likadana. Att de ska slå i en perfekt takt som de bara kan göra med vissa människor. Då vet jag att jag kommit rätt. Då ska jag lyfta örat en cm och le.

/S

Hur kommer det sig att vissa människor man träffar sätter sig på hjärnan och hjärtat bara över ett ögonblick. Samtidigt som andra kan finnas i livet hur länge som helst men ändå inte ha den där speciella platsen.

Vad är det som gör att vi vill ha allt vi inte kan få, resa till platser vi inte har råd med, få betyg på tentor vi inte pluggat tillräckligt till och bli älskade av människor vi inte älskar tillbaka.

Jag har insett att vill man ha något i livet då måste man ut och kämpa för det, man måste våga leva. Våga vara lite knasig och dum. Man måste våga falla för att kunna flyga.

Men ödet gör i slutändan sin del också, för de människorna som inte har plats i våra liv dom kommer aldrig finnas kvar i slutet. Hur mycket vi än kämpar så kommer de passera som en för tidig buss.

Tiden var inte inne, platsen var inte rätt, kemin fanns inte. Det kan ha varit vad som helst. Men där det inte finns timing, där finns ingenting.

Vi måste bara lära oss leva med att låta saker och personer som inte hör hemma i våra liv gå. Låta de passera som en mild bris. Bara en snudd. Lära oss och sedan gå vidare.

/S