en frodig kvinna helt enkelt

Det är är märkligt, men jag har en känsla. Något säger mig att något bra kommer att hända snart. Vet inte om de är en person, en händelse eller bara livet som kommer ge mig detta. Vad de än är ska jag se till att omfamna det med kärlek och tacksamhet.

Kanske är det något alldeles extra ordinärt eller kanske något väldigt simpelt? Oavsett ska jag inte ta något för givet.

Haft världens förkylning sen helgens början..missade ridningen och låg hemma nästan hela helgen plus hela veckan. Nu kan de inte bli sämre tänker jag liggandes i sängen med en snuvig näsa.

Nu kan de bara bli bättre.

Har hänt så mycket på sista tiden att jag är fylld med intryck och tankar. Fast på ett bra sätt..eller kanske både och när jag tänker efter. 

Hongkong var så jäkla bra till att börja med. Det var en upplevelse för livet och bara få strosa omkring i värmen och se nya vyer var fantastiskt. Därtill hade vi en utgång som var så magisk med så mycket roliga människor att jag bara kände wow.

Jag har kommit till insikt också, om många saker. Det ena är att jag förmodligen behöver vara ensam länge för att hitta tillbaka till mig själv helt. Har känt en vids brådska innan men det släpper mer och mer. 

Det andra – Jag vill flytta från Sverige. Vet inte vart och vet inte hur eller när. Men jag vill definitivt härifrån.

Därtill massa tankar men som jag väntar med att dela.

/S

Sover aldrig dåligt men på sista tiden har jag börjat vrida och vända. Varje natt känns huvudet sprängfullt med tankar. Innan det ena är färdigtänkt så börjar nästa tanke. Vet inte ens varför alla dessa tankar är i mitt huvud just nu. Försöker sålla bort det som bara är onödigt surr men vet ibte om jag lyckas. 

Trots att jag tänker så mycket så känner jag ingenting just nu. Varken lycka, sorg eller något annat. Nästan lite tom och jag orkar inte ta tag i någon aspekt av mitt liv. Helst av allt skulle jag springa ifrån livet ett par månader och bara koppla av.

Somna till ljudet av vågor, vakna av soluppgången och leva fullt ut varje dag. Kanske är det en dröm, kanske en verklighet som väntar. 

Det får tiden avgöra.

De finns en liten plats i min kropp som fortfarande håller ett stadigt grepp. Delar av mig försvann i samma sekund, andra dröjde minuter och vissa till och med timmar. Långsamt rann det av mig som när vattnet rinner längs kroppen och suddar ut det lilla som kan finnas kvar. 

Men även om doften rann av och tankarna ändrades från glada till ilska så fanns det ett litet mellanrum som var orört. Förstod inte hur detta kunde finnas kvar trots allting som passerat. 

Du frågar om jag förstår men det gör jag inte. Min själ har gått vidare men mina celler innanför bröstkorgen har samlat ihop sig. Som ett moln fyllt med regndroppar förflyttar det sig genom hela kroppen.

Det här blir en utmaning förstår jag.