You deserve diamond rings

Har haft dubbelföreläsning idag, trött i hjärnan. Avrundade skolplikten med en välförtjänt fika med en gammal bekant.

Åkte hem och åt middag med min fina mor och far. Bytte om, taggade till och åkte mot gymmet. Jag har alltid sagt till mig själv att ett benpass går aldrig att köra dagen efter ett ryggpass…ändå så begår jag det fatala misstaget och gör precis det.

Om man nu tränat rygg ordentligt så inser man hur trött svanken och nedre delen av ryggen verkligen är för att kunna bidra med stöd under ett benpass. Men eftersom detta misstag nu ändå gjorts så krigade jag på ändå. Tänkte på allt jag ville åstadkomma och orkade plötsligt lite mera. Kan nu knappt gå..så antar att de blev bra ändå.

Har pluggat lite mera nu innan läggdags, imorgon väntar grupparbete. Tur att man är i bästa gruppen.

Skolan har aldrig vart så här kul och givande.

/S

You are a part of me that never fades away

Tittar på inspirationsbilder och vill springa till gymmet nu, är så sjukt taggad och vill bara utmana utmana utmana.

Ligger i sängen och hör hur regnet slår mot fönsterbrädorna utanför. Mörkret i mitt rum har börjat ljusna för att ögonen vant sig. Ett litet surr från tvn på övervåningen gör att jag spetsar öronen. Här ligger jag och ska snart sova men tanken av att om en vecka så kommer jag inte riktigt vara densamma.

Det finns en risk att jag låser om till mitt hjärta och slänger nyckeln. Det andra alternativet är att jag är sprudlande glad av lycka.
Vågar inte riktigt sätta mig in i någon av situationerna. Båda känns på något vis riktigt jobbiga. De kommer båda leda till något ännu svårare.

Jag vet inte om jag är redo än, jag vet inte om jag vågar möta sanningen och de hårda orden. Helst vill jag bara glömma. Gråta och gå vidare.

Men jag får aldrig glömma att jag definitivt kommer möta svårare saker i livet.

Måste vara stark.

/S

They didnt make it to now

20130916-204706.jpg

Måndag

Måndag igen, förmiddagen bjöd på skinande sol i september månad så jag passade på att ta den energin som den gav mig att åka upp till gymmet och köra järnet. Jag vilade nämligen igår då jag kände att kroppen helt enkelt var för slut och vanligtvis är jag dålig på att lyssna på kroppen. Ibland måste man få vila även om man vill vara duktig.

Dagens pass blev 1,5h långt ryggpass plus 30min löpning på det. Så jag måste erkänna att efter två timmar spenderade i svett och krigande så var jag värd dusch och bastu.

Lagade mat när jag kom hem, tog längre tid än tänkt. Hade viktiga samtal med min mor. Om livet och om framtiden. Sedan åkte jag iväg och övningskörde med pappa.
Middag på det och nu ska jag möta Isabella för en PW. Ska bli skönt men är ändå rätt trött så längtar efter att få lägga mig i min sköna säng efteråt.

/S

Behind every dream there is always a wish

Jag bara önskar att jag trodde så jävla mycket på mänskligheten. Att jag är en hopplös romantiker med för mycket drömmar som aldrig någonsin kommer ta plats i livet. Drömmer typ om hur underbart kärlek egentligen är och vad den kan göra med människor. Men så i samma sekund så minns jag hur jävla sämst den kan få andra att känna sig.

Den är så fin när den är delad. När man är två som känns som en. När lögner och svek är långt borta. När tveksamheten och desperationen är borta. När man verkligen vet att de är på riktigt. Tror jag.

En gång var jag kär. Det var så vackert men ändå så obehagligt. Jag vet inte om jag någonsin kommer njuta av kärlek så som jag längtar efter att få göra. För känslan av att vara så nära en annan människa och att denna har all ens kärlek i sin näve, den skrämmer mig något förjävligt.

Så tanken slår mig ibland, hur är den egentligen när den är som bäst? Jag vill inte behöva bråka eller muttra för att förstå att kärleken är vid liv. Jag vill bara att man ska njuta av varje ögonblick och älska så som man aldrig gjort tidigare.

Jag vill bara att man ska njuta, krama, skratta, busa, le men framförallt uppskatta och respektera varandra..

Är det för mycket begärt?

Mellow sunday

Nästa vecka börjar höstvädret på riktigt..har längtat till hösten och varma halsdukar men ändå inte till kylan.

Morgonen har bestått av mysig familjefrukost med skämt och skratt i vanlig ordning. Jag blir så lycklig av sådant. Min fina familj.

Berran och jag har hypat över kissland och längtat oss bort till dagen då drake släpper sitt nya album.

Snart hämtar jos upp mig för ännu en perfekt söndag. Längtar!

/S

helgens spektakel

Gårdagen bjöd på jobb ca hela dagen, direkt efter till Jos för att fira Miguels födelsedag.

Samma sekund som jag kliver innanför dörren så ringer telefonen och de visar sig att jag glömt larma butiken. älskade inte direkt livet den sekunden. Men åkte tillbaka och larmade på. Behöver jag nämna att jag var trött, hungrig och på halvbra humör.

När jag för andra gången klev innanför dörren hos Jos och Migge så hade de styrt upp så fantastiskt mycket god mat att man inte visste i vilken ände man skulle börja.  Trodde mat i magen och dessa fina människor skulle få min inkommande huvudvärk att lugna sig. Men den var där för att stanna. Suck.

Drack och hade det trevligt, försökte inte tänka på att huvudet höll på att explodera. Ville inte förstöra denna fina kväll med fina människor. Vid ett tiden fick Ramona och jag skjuts hem, ett av de bättre besluten denna höst.

Somnade med huvudvärk och vaknade med den kl 13:00 . Yes. Lördagen kunde inte börja bättre.  Två timmar senare var jag på väg till jobbet.

Jobbade bara fyra timmar. Med  Jenny så tiden sprang iväg och de kändes inte lika tungt att vara där som jag trodde. Väl hemma så stoppade jag i mig lite mat. Pluggade och nu bara sitter jag i sängen och undrar hur fan livet kommer bli.

 

Den här peppen jag hade i somras om att allt skulle bli så jäkla fantastiskt är som bortblåst. Känner mig pessimistisk inför hösten. Tror inte den kommer bli så härlig som man velat. Men vad jag vet, är att den kommer bli tuff. Minst sagt.

 

MEn nu, SÖMN.

Imorrn klockan nio ringer klockan och då är dett rygg-time på gymmet!!!

 

/S

 

 

To not know

Kan man känna sig glad, ledsen, omringad och ensam på samma gång?

Tror det är precis så just nu nämligen.

Work hard

Helt förstörd och tömde på varje mm av energi som en gång funnits i kroppen.

Tränat veckans fjärde pass och jag börjar sakta men säkert återgå till min normala figur och lite tyngre vikter. Det är otroligt vad lite vilja kan göra.

Passen denna vecka har varit grymma och sett ut ungefär som följande;
måndag-biceps+bål
tisdag-axlar+mage
onsdag-ben
torsdag-triceps+kondition

Nu blir det välbehövlig vila och återhämtning i två dagar för att sedan bränna av de femte passet på söndag vilket då blir rygg och kondition.

På gymmet idag möttes jag vid stretchingen av en tjej som jag genast tänkte ”oj hon såg ut som en psykopat”. Dåligt jag vet men de var verkligen min första tanke. Det var något med hennes blick tror jag. Kändes som om hon ville döda mig även om jag kanske bara fick ögonkontakt med henne i ca två sek.

I duschen en stund senare ser jag henne igen, bakifrån. Det står ”BITCH” på hennes röv. Kanske världens fulaste tatuering men jag kände bara wow…alla mina förväntningar på henne blev plötsligt sanna.

Smög ut från duschen…man vill ju inte bli mördad av en bitch. Vore hemskt.

/S

Toffelkungen

Är de normalt att behöva byta till tofflor när man ska till doktorn?
…känner mig lite misstänksam

20130912-103253.jpg

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång