Döden kom som en vän, tog dig i handen och förde dig hem

Nära döden upplevelse idag. Bilen kraschade rakt in i klockbutiken och innan jag hann uppfatta..ett jävla rån. Höll på att bli påkörd två gånger på samma minut. Är det möjligt? Tog en tant i handen och sa spring. Hon sprang så jäkla duktigt även om ålderns höst tagit ett snävt tag om henne. Hann tänka om detta är det sista jag gör så ska det vara för någon annan än mig själv. Lika snabbt var det över.

Chocken kom en timma senare. Skakade och svettades. Köpte blommor till min mor och far. Det var inte min tur idag men vem vet. Det kan när som helst ske. Jag kan bara inte låta de ske innan jag visat min uppskattning och kärlek. Visat att jag är tacksam för allt.

Kom ihåg att alltid berätta hur mycket ni älskar någon och visa det kanske är det viktigaste. Ni kommer aldrig kunna förlåta er själva om ni inte hann.

/S

Never trust sadness

Godmorgon,

Jag har sakta men säkert simmat ifrån det här svarta hålet som varit mitt hem de senaste dagarna. Jag ser tillbaka på hur jag satt på bussen och kämpade för att hålla tillbaka tårarna. Exakt ingenting har egentligen förändrats förutom jag själv. Försöker hela tiden tänka på att inte oroa mig, inte ha onödig ångest och att försöka slappna av mera i livet.
Det kanske viktigaste av allt har vart tiden, den har fått mig att fundera länge. Den har låtit mig vara fruktansvärt ledsen för att sedan sakta bygga upp mig och göra mig starkare.

Saknar mina fina vänner, ni är så mycket värda.

Idag är det svinkallt. Sovit 8 timmar men skulle kunna sova 8 till. Ska upp och träna. Benpass idag så inte så svårt att övertyga sig själv en dag som denna.

/S

Maybe we didn’t know what we were doing when we were promising eachother eternity

20130926-005411.jpg

Jag måste lära mig att älska mig själv ut i varje liten kroppsdel innan något annat sker.

Goodbye.

Never do we understand the depth of feelings until the hour of separation.

To have love in my life

Vill bara säga att jag har världens finaste vänner. Ni är så himla fina och omtänksamma.

Älskar er.

Och min bror. Extremt mycket.

/S

Now is sometimes

20130923-153417.jpg

The light has gone out of my life

Mörkret har lagt sig över hela staden. Över min lilla förort och i mitt rum. Men kanske viktigast av allt så har ett mörker svept över mig och mina dagar. Försöker kämpa emot och skratta men då gör det bara mera ont. Försöker tänka positivt men då tänker jag desto mera på det negativa. Allt jag säger och allt jag gör får motsatt effekt och de börjar ta för mycket energi.
Vet att de snart blir bättre och att det kommer ljusna för man kan inte vara i mörkret för länge.
Kanske är det alla andras fantastiska omgivningar som får mig att ännu mindre vilja uppleva min egna. Kanske är min inte alls lika välkomnande och underbar.
Trivs inte här men trivs inte heller med att låtsas.

Vill blunda. Vill somna in och vakna till att ljuset sipprar in mellan persiennerna och rakt in i mitt hjärta.

/S

Att kämpa

20130922-220121.jpg

Andra gången jag försöker mig på handstand och de går redan bättre. Känner exakt vilka delar som måste stärkas men ändå riktigt glad att jag kan stå på händerna och endast stödja fötterna mot en vägg eller ribbstol. Inom kort är planen att klara helt utan stöd. Sedan är nästa steg att kunna göra som en armhävning upp och ner samt böja benen bakåt. Men ett steg i taget.

/S

Take me somewhere, but here

20130922-134959.jpg

Kan hjärnan sluta tänka? Kan man stänga av sitt eget hjärta?

Svaret är nej,

Men man kan alltid gå till gymmet och må bra.

/S

The battle is soon over

miss you

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång