en frodig kvinna helt enkelt

Det är vissa dagar jag tänker på dig, hur ditt ljusa hår skulle passat perfekt mot mot mörka. Hur din röst skulle avbryta min bara för att säga hur underbart livet var. Det är vissa stunder som jag vill tänka på dig och le, tänka hur jäkla perfekt det kunde varit och hur lyckan kunde vart evig. Med dig var jag övertygad om rätt och fel.
Men det är dagar som denna jag funderar på varför vår perfekta dröm om livet inte blev av. Varför du är ersatt med någon med mörkt hår och mörka ögon. En person så långt ifrån dig jag kan komma.

Skulle kunna vara ett val jag gjort med flit, för att inte bli påmind om hur min övertygelse lurade mig till de djupaste av tankar och idéer.
Jag känner mig som en fyrkantig låda, som den svarta lådan i ekonomin. Något åker in och ut kommer något annat. Oklart vad som hände inombords och hur men något var det.

I min hjärna tror jag fortfarande att kärlek kommer uppstå och gnistor kommer slås. Magen kommer pirra och längtan oändlig. Trots att jag blivit motbevisad var eviga gång så är det min högsta önskan och dröm. Om jag inte får tro att de blir så en dag så tror jag att jag måste ge upp. Att min verklighet inte är riktig kanske blir det hårdaste slaget någonsin.

/S