en frodig kvinna helt enkelt

Min utsikt idag har varit mitt vardagsrumsfönster. Har stirrat mot ljusstaken många timmar samtidigt som febern har haft ett stadigt grepp om mig. Känns som om den börjar avta något vilket känns så obekant på något vis. Går in och ut i feberattackerna och hoppas varje gång att de ska vara den sista fighten.

Kanske blir Örebro inställt i helgen också. Hur jäkla deppigt är inte det då? Missat skolan och missat att umgås med Emelie och jos. Inte kunnat vara där för min fina Ramona eller ens kunnat prata i telefon med min baby.

Livet som var så jäkla grymt, du testar mig verkligen må jag säga.

Mitt uppe i tentaperiod. Snart drar kandidatuppsatsen igång. Alltså händer detta verkligen mig? Är jag på min SISTA termin? Hur jäkla stört är det inte egentligen. Vad har hänt med åren i mitt liv? De har rusat förbi och här står jag som en åskådare av min egna show. Slängs direkt in i det. Gillar det samtidigt som jag avskyr det. Denna sommaren kanske blir den lyckligaste någonsin. Tänk att få vara färdig med skolan. Det känns nästan inte ens som något som kan ske. Men det kommer att ske. Så snart.

Ska fylla på med energi hos Mickan om två helger, tar med mig Ramones också. Grädde på moset om ni frågar mig. Kan bara bli extremt jävla kul och avkopplande. Samtidigt lite ångest inför en saknad jag kommer känna.

Livet alltså, wow vilken härlig tid. Det är svinkallt ute, bilen kommer knapp upp på parkeringen. Men jag har ändå dig och det får hela min själ att bli varm.

Vilken toppenhelg hittills.

Fredag -plugg med gabbs och sedan biokväll med min fina.

Lördag- tränat, solat, bakat, städat, hämtat min baby från fotbollen, ätit mat tillsammans för att sedan avsluta vår kväll med bowling med de finaste av vänner.

Ibland undrar jag om jag förtjänar att vara så här lycklig när andra mår så dåligt? Kanske. Kanske inte. Vad det än är så tänker jag njuta av varje sekund som ges.

/S