Stod och smaskade i mig det som fann kvar av kaksmeten som mamma gjort. Kände mig som ett exalterat barn som länge längtat efter att få slicka på slickepotten. I samma veva slog det mig att när jag och min bror var små. Eller jag liten och han två år äldre. Precis så där mycket äldre än mig så att han visste hur man hanterade bakning och inte jag. Varje gång jag hörde hur han tog fram kokboken så skyndade jag mig till köket och utbrast ”snäääääääälllla kan jag få kaksmeten?????” Samt ”snälla lämna mycket kaksmet så jag får mycket!!!”.
Jag vet inte om det var det mentala övertaget han hade om mig som kunde få mig att göra vad som helst för att få smaska av den där jävla kaksmeten. Problemet var att min bror var smart och brukade skrapa tills de inte fanns mycket kvar till den behövande systern. På det sättet kunde han muta mig utan att jag fattade det själv. ”Ok jag lämnar lite om du diskar”. Mina ögon fylldes med lycka. Kändes som jag vunnit när jag egentligen blev lurad.
Kaksmeten idag fick jag gratis av mamma. Och den var jävligt god kan jag meddela. Jag diskade efter. Kändes som historien upprepade sig. Men de var ändå lungt. Kaksmeten satt där den skulle.
/S
Förkyld igen. Hur kan kroppen vara så svag? Jag tränar bra, äter allt, dricker mycket vatten och klär mig varmt. Ändå alltid förkyld.
Är bitter idag på småsaker. Det första är som ovan nämnt. Det andra är att jag inte kan använda min dator för att den inte har något word så måste komma på en lösning själv. Det tredje är att när man mailar Stockholms universitet om något så får man sjuttiofem olika svar och ingen vet något. Det fjärde är att jag inte har några jobbpass inbokade denna vecka.
Men. Jag försöker ändå hålla humöret uppe för solen skiner och jag har världens bästa mamma och pappa. Amen to that.
/S
Receptet på lycka frågade du mig,
Var tacksam, älska och låt dig älskas.
De kommer ta dig långt, speciellt tacksamhet. Om man tar en minut och funderar på hur mycket fina människor och saker man välsignats med så tror jag att det är omöjligt att inte känna lycka.
Små enkla ting är de vackraste.
Vilken helg. Brakutgång i fredags med ett gäng tjejer som firade Ramona. För mycket dryck och för mycket skratt ebbade ut en lördag som blev outhärdlig. Illamående och så inåt helvette trött. Men Drake och weeknd väntade så bara att ladda batterierna för detta hade vi längtat till i månader.
Konserten var grym och jag är glad att vi lyckades byta våra stå platser mot sittplatser. Hade aldrig orkat stå och dansa ännu en kväll.
Fick skjuts hem av min älskling. Köpte drive thru mat och satt och åt i bilen så hungrig jag var.
Idag har jag vaknat och känt mig så seg fortfarande…rent spontant vill jag aldrig mer dricka men de lär knappast hålla. Bakat muffins och tittat på Rosas bröllopsfilm. Sen legat i soffan med min baby resten av kvällen.
Helgen har kännts så lång och den hade gärna få varit en dag till. De hade jag behövt.
Nu sova, i nybäddad säng..!
Så mycket plugg att man får hjärnblödning. Men snart färdig så ska vara glad! Sen blir det firande av Ramona och det ska bli riktigt kul faktiskt. Imorgon är det Drake och weeknd så vet inte om helgen kan bli så mycket bättre.
Hej så länge,
Imorse blev jag återigen överasskad med blommor. Senast var alla hjärtans dag och jag börjar känna mig bortskämd. Ni vet så där mysigt bortskämd som man bara kan bli av någon som man älskar djupt.
Gårdagen spenderades hos jos med våra grabbar. Åt sushi och tog det lungt, precis som en skön helg ska vara.
Imorgon lämnar jag in de allra sista papprena för aussie sen är de bara att vänta på de slutliga beskedet. Känns obehagligt men ändå jävligt kul på samma gång. Det som kanske skrämmer mig mest är att jag ska på detta äventyr alldeles själv. Lämna min familj, mina vänner och min älskade pojkvän i sex hela månader eller mer.
Men samtidigt är jag övertygad om att de kommer bli det bästa bli livet. Man ska aldrig låta rädsla skrämma en från att leva livet.

Mina underbara rosor från alla hjärtans dag<3

Frukost på vårt fantastiska hotell!

Kärleksbrev från världens finaste.
Är så lycklig. Så tacksam. Så glad.
/S
Igår skrev vi klart vår Thesis Proposal och måste säga att de lyckades bli en hel del ändringar överallt i arbetet. Och trots att de bara är 1500ord så är varje ord igenomtänkt och på engelska. Vi kämpade på ordentligt måste jag erkänna men tio minuter innan sista deadline så slängde vi iväg den och andades ut.
Åt middag med pappa sen tänkte jag dra till gymmet men var inte sugen på att träffa andra människor. Bestämde mig för en lite löptur men så visade det sig att regnet öste ner. 40 minuter senare såg se ut som om de lugnat sig så jag gick ut. Sprang tjugofem minuter vilket var precis det jag tänkt. Dock öste regnet ner så lungorna kändes kalla men efter en stund så glömde jag nästan bort det. Kände mig så fri och lycklig.
Idag står träning, handling, städning på schemat för att slutligen avrunda kvällen med min älskade i sällskap med joss och Miguel. Kommer bli så mysigt!
Jag vill inte klaga eller gnälla men jag börjar bli trött på att stressa omkring hela tiden. Jag får aldrig göra något i total harmoni och utan stress. På något vis är det mitt eget fel för jag har liksom ett långvarigt äktenskap med stressen vilket gör det svårt att skilja sig.
Varje gång jag äter något så blir följden magont och illamående för att jag ätit för fort. Min älskade får då påminna mig inför varje måltid att äta försiktigt.. Som om jag vore mentalt sjuk. Jag var i Norrköping över helgen och hade den bästa helgen med mitt solsken. Trots det så kunde tankarna inte släppa alla måsten och ångestladdade moment som väntade så fort vi var hemma igen.
Det är inte hälsosamt att leva så här. Jag är så lycklig men ändå hämmas den något på grund av detta.
Sen ska jag till kiropraktorn på onsdag för min rygg har blivit helt sne.
Åh så mycket besvär. Men jag ska vara positiv för livet kunde vart bra mycket jobbigare.
/S