heading downtown for something
när jag var ett barn. så liten. så ointresserad. så glad. Ser tillbaka på tiden när ingenting spelade roll. När mina leksaker var min tröst. När mammas famn fick allting läskigt att försvinna. När pappas kram fick mig att känna mig stor och stark.
Ingenting av det finns längre kvar. Nu är jag på egen hand. på egen vilja. och hur ska jag kunna erkänna. att jag faktiskt saknar allt de där. saknar att vara liten. saknar att vara oskyldig. saknar alltihopa. var det verkligen av fri vilja? hur kan man vilja bli stor? hur kan man vilja gå vidare när allting bara är skit. när allt bara visar sig vara en ridå. en ridå som snart öppnar sig och skrattar åt dig.
skrattar åt vad du blivit. flinar hånfullt. vem har du varit och vem är du nu? Livet visade sig vara en utmaning. som jag inte alltid är säker på att jag klarar.
men så ser jag det vackra. hela alltet blir plötsligt en liten bubbla. vad är du om jag är noll? Det finns så mycket fint som jag inte uppskattar. de finns så mycket värme som jag inte hämtat. de finns så mycket liv som jag inte upplevt.
men nu. nu gör vi det. tillsammans.
/S
bysarvin 