total meltdown part 1
på något vis visste jag. sen sekunden jag öppnade ögonen. att idag. skulle inte riktigt bli fantastisk. i badrummet. tittade på mig själv. gick närmre spegeln. ville slå personen som tittade tillbaka på mig. varför stirrade hon? varför dömde hon ut mig? varför brydde jag mig?
smärre ångest började uppenbara sig. ville kräkas. åt lunch istället. ville spy ännu mer.
seminarieuppgift nr 4 måste bli klar.
Meltdown.
allting rasade. ni förstår inte. plötsligt insåg jag. vad gör jag här. jag förstår ingenting. jag försöker så jävla mycket. men det duger inte.
läser om kvoter. samtidigt hör jag mig själv hela tiden upprepa hur dålig jag är. sarvin du kan inte. du förstår inte.
jag kan visst.
hur ska jag kunna lyckas med allt de här? ni tror att jag är någon slags hjälte. ett geni som bara pluggar. någon som alltid löser problemen. men kan ni då berätta hur jag ska lyckas, när jag inte ens tror på mig själv?
en liten del av mig gav precis upp.
tackade nej till alla svårigheter
och istället grät jag.
/S
