ok, jag har levt i en symbios ett par dagar. En symbios som vart rent utav förjävlig och verkligen inte hälsosam. Det sjukaste av allt är att jag på något vis har tyckt om det. Funnit någon slags trygghet i mitt patetiska jag. Blivit lite kär i min sorgliga sida. Men jag förstår att denna kärlek till min sämre halva måste ta slut. Det måste ta slut och det är nu eller aldrig.

jag har förstått att problem i livet uppstår och att man måste uppleva olycka för att någonsin kunna nå mitt livs mål – lycka.
Med denna fakta kan jag även dra slutsatsen att jag måste ändra mitt tankesätt och att jag inte kan fly ödet. Det som ska ske. måste få ske.

I ca 4 månader har jag tänkt söka ett extrajobb vid sidan av studierna och att det ska krävas att jag ska vilja spy och gråta varje dag för att jag ska ta huvud ur mitt nu stora arsle. Det är fan rätt sjukt. Men i guess, bättre sent än aldrig.
Skickade CV nyss, de ringde upp ett par minuter senare. Fatta 4 månaders väntan? Vill typ bajsa på mig när jag tänker påt. Nu blir det skärpning iallafall.

Idag skiner solen, idag ska jag träffa mina pärlor. Känns som 2 veckor sen. Saknar er. Längtar efter er!

/S – mot framgång