i väntan på tjejerna

Hej vackra!

Jag krigar på i vardagen med saker som gör mig glad. Men mitt i allt kämpande så försummar jag vissa vänskapsband som en gång varit starka. Kraften räcker helt enkelt inte till och vet inte hur somliga lyckas.

Samtidigt tror jag man måste förstå att man inte kan finnas där för alla.

Gårdagen löd, skola-handla-träna-träffa joz vilket visade sig bli en skön kombo. Vi tittade på halva delen av Mia skäringers stand up och vi skrattade så sjukt mycket. Mia är verkligen något speciellt och de är få kvinnor som lyckas förmedla budskapet som hon gör.

Idag blir de träning efter skolan sen lugn hemmakväll i sällskap av en indisk film!

Imorgon väntar något riktigt kul men vågar inte riktigt nämna det än.

/S

Karaktärsjävlar

Booom redovisningen klar. Så sjukt skönt! Men de betyder inte lugn och ro, redan imorgon början nästa arbete. Never ending story med andra ord.

Precis kommit ur gymmet, andra passet denna vecka blev Zumba och fan va roligt de var idag. Log nästan hela träningspasset och önskade att de aldrig tog slut.

Men en sak. Vi har några riktiga karaktärer på zumban som förgyller ännu mer än instruktören Ari. Vi har bla de 2 kvinnor som överdriver varje steg, Ari brukar shakea på skoj och dom här tanterna hänger på med hull och hår..lite äckligt att de vill make love på passet liksom. Glömde ja nämna att de är 50+?

Eller hon som alltid kommer i balletkläder och benvärmare..

Eller hon som är där varje gång men fortfarande inte kan ett enda steg…

Eller hon som alltid kommenterar när Ari byter låt..

Eller hon som är svinduktig…

Eller jag själv som febrilt försöker bli mjuk och len o kroppen. Försöker lära mig dansa som en kvinna…

Men alla är vi ändå där…som en liten familj.

/S

i thought i was over, but im not

 

 

Jag har sagt det förut. Men jag säger det igen. Jag hatar mig själv för att jag låter detta ta så jävla mycket energi från mig. Att jag inte bara som alla andra gånger kan säga STOP. Säga att det räcker nu och sedan glömma och gå vidare.

En sak som jag vill att ni ska förstå. Det är inte personen i fråga som gör mig så jävla förbannad. Utan det är hur jag kunde utsätta mig själv för det. Hur jag kunde stå och titta på när min hjärna blev misshandlad. Slagen med orden. Käftsmällad med blickarna. Psykisk manipulering. Kalla det vad ni vill. Hur kunde jag. Jag som byggt upp min mur i åratal. Trodde den skulle ta allt. Men jag lät dig bryta ner den. Lät dig se mig. Lät dig bli delaktig. Jag hatar dig men jag hatar mig själv ännu mera. För ibland gör det så jävla ont. ont att bli lämnad.

/S

Happening #3

Ett bra tag sen på tunnelbanan,

Sitter på tunnelbanan och snett över sitter en liten kille. Kanske runt 11-12 års åldern. Han verkade inte lycklig. Lite rund var han också. Ganska mycket rund för sin ålder till och med.

Efter kanske 10min in på resan tar grabben upp en hel kanelbullelängd och börjar äta på den som om de vore en kebabrulle.

Fattar ni? En hel längd???
Behöver jag säga mera?

Inombords skrattade jag och grät på samma gång men kunde inte annat än att se på med stora ögon…

/S

the sky fell on me

Godmorgon vackraste vänner!

Sitter på coffehouse by george och väntar på Lovisa och Fredrika för lite plugg innan föreläsningen. Fortfarande trött men känner på ngt vis att det snart blir bättre.

Lördagen spenderades på Berns med många glada. Fantastisk kväll som tog slut allt för tidigt. Kan inte mer än längta efter en till sådan kväll.

Veckan är fylld med träning och plugg. Ska även trycka in mina pärlor där imellan så jag kan få lite energi.

Dags för plugg!

/S

Never forget where you came from.

Mamma, jag älskar dig ❤

inside, you will find me

Jag har tänkt så sjukt mycket på senaste. Min hjärna har gått på högvarv. Mitt hjärta har bankat ihjäl sig. Min kropp slitit ut sig. Allting har bara varit en dålig cirkel och jag är så fruktansvärt trött nu. Orkar verkligen inte tänka en sekund till. Orkar inte säga ett ord till. Orkar inte ta ett steg till.

Ge upp vore så enkelt men det skulle i slutändan inte ge mig någon ro. Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag definitivt inte vill vara så här.

Ser mina vänner såras och såra. Jag går under. Världen. Livet. Vad gör vi med oss själva?

Alltid ett steg fram men två steg bak.

Vet inte vad jag ska ta mig till..vet inte vad jag vill få sagt. Vill skrika och gråta. Slå mig själv för att påminna om att det är riktig smärta.

Vill bara inte se livet passera framför mina ögon..

it does not breakeven

 

you will never change,
and I will never be the same again.

Take a shot for me

”I can tell that you’ve been crying all night,

drinking all summer,

praying for your happiness,

hoping that you recover

this is one i know you hated when you heard it,

and its worse because you know that I deserve it,

Take a shot for me…”

I found the good in goodbye

Hej älskade!

Avslutade vår sista dag på jobbet lite tidigare än tänkt så är nu på väg hem för att sova en stund innan jag ska möta upp tjejerna för middag.

Dugga 2 idag som gick ok tror jag..fortfarande svintrött och helt förstörd men trots det och helgens kaos så är jag mycket positivare än jag trodde. Ibland måste man få ge upp och bara strunta i sådant som tar så jãvla mycket av ens energi.

Har inte mycket energi kvar men vissa människor bryr sig verkligen inte. De bara tar och tar. Suger ut varje millimeter av kraft som finns. Tömmer mig totalt. Men vet ni vad? Var så jãvla goda.

Ta vad ni vill, ta hur mycket ni vill…

Jag reser mig alltid igen.

/S- 0,3%

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång