en frodig kvinna helt enkelt

Jag minns hur vi brukade köra omkring varandra i din gamla barnvagn. Gärna nedförsbackar eller på asfalt för då gick de riktigt fort. Ni vet när man är liten och har den där en bästa kompisen som man gör allt med. Som man till och med vågar gå lite längre in i skogen med än vad våra föräldrar tillåtit oss. Vi hittade en liten miniklippa i skogsdungen bakom ert lägenhetsområde rönnbärsvägen. Där lekte vi alltid i smyg och det var där vi hade våra hemliga möten.

Jag var alltid avundsjuk på Emma för hon hade alla de finaste barbie dockorna och hade alltid nya tillbehör. Men mest av allt älskade jag henne som en syster. Tillsammans var vi odödliga. Vi brevväxlade även om vi bodde en minut ifrån varandra. Skulle jag vara hemma senast 21:00 så började jag alltid gå 21:05 för att jag så gärna ville leka mera.

Vi har så många minnen att knappt en tiondel får plats på denna blogg. Konstigt att vi förändras så drastiskt och så mycket. Ibland saknar jag verkligen när man var liten. Allting var bara på lek.

Denna ritade jag till Emma när vi var kanske 6-7år. Och ja, mitt smeknamn var larkot…

Vart en lång dag idag, vaknade tidigt för att en viss person väckte mig. Men väl uppe fanna de ingen återvändo. Vart på informationsmöte och hört på onödig info som de bara kunde skrivit i ett jäkla mail istället för att dra oss dit..
Efteråt mötte jag Jos och Milja för fika men vi blev sittandes ett bra tag längre än väntat! Känner mig helt slut nu så ska sova, har försökt lösa de sista inför aussie men de krånglade så jag gav upp.

Imorgon opponering i sex timmar, längtar inte.

Jag vet inte vad du vill att jag ska göra, sa han.
Va med mig svarade jag.

Raderade varje ord och mening som jag skrev. Det betyder inte att det inte var viktigt men det betyder att de var något. Att jag ville dela med mig med någon men ändå ingen. Som att dela en tystnad med någon annan.

Verkligheten skrämmer mig så därför låtsas jag inte om den.
Försöker bryta mig ur ett mönster men har inte kraft nog. Mitt ansikte är lyckligt men inombords har mitt hjärta växt till storleken av en melon. Det är nästan så att den kommer att explodera.

Jag ser min framtid i min handflata så jag har slutat titta. För det som väntar, kan ingen förbereda sig på.

Igår sågs gabb och jag vid 10 för att plugga. Klockan två var det dags för mig att åka till jobbet. Efter jobbet vid 19 så gick jag direkt till gymmet och körde biceps/bröst. Provade nya sats i Sundbyberg vilket var fräscht men mycket folk och alltid svårt att hitta rätt när man är på ett helt nytt gym.

Åkte hem, åt middag sen kollade jag upp lite saker på datorn inför min kusins ankomst. Somnade efter ett kort godnatt samtal med min älskling.

Börjar 12 idag och jobbar till 21 så gick upp vid 9 för att hinna laga matlådor. Har äntligen kommit tillbaka till mina träningsrutiner. De senaste 1-2 månaderna har jag inte känt någon träningsglädje. Har inte ens velat träna men ändå fått några pass i veckan gjorda. Jag vill inte tvinga mig till träningen. Jag vill vilja gå dit. Och äntligen känner jag så igen. Äter bra mat och mår så sjukt mycket bättre och för att inte nämna hur mycket piggare jag är.

Så här blev matlådorna, saffransbulgur, stekta grönsaker och kyckling. Detta ska jag äta med lite yoghurt alt en smaksatt créme fraische.

I helgen väntar toppväder vilket innebär en Sarvin i en solstol!!!