Älskade vackra vänner.
Är förvånad och kanske lite förvirrad men helvette så lycklig. Det känns lite konstigt att jag ständigt bär på en känsla som gör mig glad. Trots att jag har absurt mycket plugg, att jag saknar mina vänner, att jag längtar tills jag kan flytta hemifrån och att jag gnäller en hel del så kan jag helt enkelt inte sluta le.
Vill inte spekulera för mycket i varför, när och hur länge detta varar utan jag lever för nuet och är glad att jag känner mig så här.
Fredagen blev en utgång. resultatet blev en riktigt trött lördag men dock en riktigt skön frukost med Per. Hade gärna hängt kvar och snackat strunt men insåg att plugget låg och väntade. Åkte hem, la mig i soffan med böckerna och somnade direkt.
Vaknade upp 1½ timme senare och fick smärre panik. HelVETTe klockan är 19 och jag skulle ju vara ”klar” nu. Läste dock till 22:30 sen.
Idag. Sov länge. Sjukt att inte vara ”bakis” på en söndag. Men de kändes fanimej fantastiskt! Pluggade i ca 2-3 timmar. Åkte till gymmet och körde STENHÅRT. Är lite extra stolt idag över min insats. Körde 15 min uppvärmning –>45 min effektiv styrka och avslutade med 10 min powerwalk i fetaste uppförsbacken följt av 5/5 intervaller i uppförsbacke så är lagom slut i kroppen nu.
Nu mot middag sen blir det kvalitetstid med min älskade Mickan. Som jag har saknat dig!
/S- very happpppyyy