Try to stop me
När jag skrev inlägget om imorse så var de meant to be att något dåligt skulle ske. Och självklart gjorde det de. Inte förvånad. Man kan ju inte få njuta för länge.
Men trots den stora käftsmällen så känner jag mig immun. Jag bryr mig självklart men orkar inte göra en stor grej av det eller låta de ta för mycket energi.
Med detta vill jag säga hur viktigt de är att hitta rätt spår i livet och fortsätta trampa framåt även om människor försöker dra ner dig. Dagens händelse som jag inte tänker berätta mer i detalj om är ialf en riktigt osoft grej. Oförväntad och inte efterlängtad. Men på något vis så tänker jag. Det löser sig.
Och jag ångrar ingenting. Ångest har jag nog med ändå.
/S







