en frodig kvinna helt enkelt

hej älskade.

Det är torsdagkväll och jag är ledig imorgon. Därmed är jag fortfarande uppe. Såg nyss ett avsnitt av BB där två av deltagarna förlovade sig. Pinsamt kan jag tycka. Men så löjligt fulla och glada. Lite kära och lite kära i kärleken är de. Men fnittret och deras busiga sinnen gör mig fan lite avendsjuk.

Jag har liksom fått så mycket bra saker i livet men kan inte riktigt släppa det enda jag faktiskt önskar mig. Kan inte riktigt låta fokusen glida av den perfekta bilden av det perfekta livet.

Imorgon på morgonen beger jag mig för fjärde gången denna vecka till gymmet. Går dit och svettas och pustar. Bara för att komma lite närmre mitt mål. Att kunna säga till mig själv att jag är så jävla nöjd med mig själv. Att jag fullkomligt älskar mig själv. Till och med mina brister.

Konstigt att det ska vara så svårt att ibland acceptera sig själv. Även om jag är nöjd många gånger så får min missnöjdhet mycket mera plats. Mycket mera uppmärksamhet. Varför gör jag så. Förgör mig själv litegrann med de hårda orden.

Vill verkligen komma bort en bit. Få lite perspektiv på livet. Finns så mycket att uppskatta och älska. Allt som jag tar för givet är andras drömmar.

vet inte ens vad jag försöker få sagt med detta inlägg..behövde bara rensa lite frustration i huvudet och få gnälla lite..även om jag vet…

det finns alltid någon som har det tusen gånger sämre.

/S