Godmorgon.
Igår var det sjukt mycket att görs vilket resulterade i en mycket trött tjej. Men trots det kunde jag inte tacka nej till att umgås lite med dig.
Så himla mysigt. Och ibland känns det så jävla fantastiskt att träffa någon som dig men så ibland blir jag fundersam. Jag vet att du är bra. Men är du bra för mig.
Är mest orolig att jag försöker lura mig själv. Att jag bryr mig om dig är ingen lögn men vill jag verkligen ha dig?
Alltså när jag läser det jag precis skrivit blir jag helt knäpp. Så fort man får det man krigat för så undrar man helt plötsligt fundersam över om detta var det man ville ha. Och om man inte lyckas fånga in det man vill ha då känns det som livets jävla undergång.
Jag måste sluta tänka. Jag gick in i det här utan förväntningar och måste därmed fortsätta precis så här. Men att vara ovetandes om vad du egentligen tycker och tänker är freaking mördarkänsla.
/S