en frodig kvinna helt enkelt

Nu snöar det för fullt här hemma i Sverige medan de i Australien upplever sin varmaste månad. Det är rätt fantastiskt hur det kan skilja sig så otroligt mycket. I skrivande stund så letar jag efter inspiration till min magisteruppsats som jag motvilligt vill skriva. Samtidigt tror jag den kommer lära mig mycket men ändå vill jag bara bli ”klar”. Den stora frågan är bara vad som händer efter jag skrivit klart, får jag jobb? Blir allting som man tänkt sig? Förmodligen inte men förhoppningsvis blir jag nöjd ändå.

För ett par dagar sen när jag var på gymmet så kände jag mig så liten och besviken på mig själv. Jag såg mig själv i spegeln samtidigt som jag lyfte mina vikter men jag kunde inte känna igen mig själv. Vad har jag gjort med mig själv tänkte jag. Jag har inte på något vis blivit överviktig men har helt och hållet tappat formen på min kropp och jag som innan spatserade in på gymmet med självförtroende går numera och hoppas att ingen ser mig för då skäms jag. Är det inte hemskt att man känner så? Att man får prestationsångest och dåligt självförtroende för att kroppen förändrats?

Jag har sakta återgått till gymmet och försöker leva mer sunt, precis så som får mig att må bra. Inte någon diet eller konstiga matvanor utan mer att man äter bra mat och även ger sig själv en treat då och då.

Jag längtar till våren och när solen kikar fram, när man får umgås med fina vänner och bara ha det bra. Men också till att få klä sig i vårkläder och en tunnare jacka. Jag tror detta år kommer kunna bli lika bra som det förra, om inte bättre.

/S

Och de nya året bringar underbara nyheter som jag vill dela med alla men ännu inte får!!!!!! Så jäkla glad och ser så mycket fram emot detta år nu!

Idag var jag och handlade med mamma i Bromma blocks och Sundbyberg för att slutligen åka hem och äta tacos med sällskap av Josephine. Efter låg vi i soffan och pratade som vi alltid gjorde förr och vi diskuterade hur livet kommer att förändras under detta år. Har verkligen insett hur vissa människor betyder allt och andra mycket mindre.

Men det viktiga är inte att ta reda på vilka att inte lita på, utan ta hand om de som är bäst.

/S

Vilken rofylld dag de har varit. Hunnit med så himla mycket. Träffade först Mickan och uträttade i samma veva några ärenden för tillgodoräknande av mina kurser i Australien och brev till försäkringen. Vi köpte kebab och åt till lunch, så gott!!!

Lämnade av Mickan på stationen då hon skulle vidare men passade på att åka och julhandeln lite med mamma och pappa då. Vi var i Bromma där vi såg Carola och vi blev alla lite starstruck..!

Åkte hem och åt middag för att sedan åka till Josephine där även Emelie anslöt sig. Hade glömt hur jäkla underbart de är att vara med sina vänner som jag älskar. Hur kul vi har och hur vi förstår varandra så himla bra.

Imorgon ska jag vara med min Älskling hela dagen, ser fram emot det också.

Alla dessa intryck just nu gör att jag blir lite förlamad. Jag är så jäkla lycklig över att vara hemma men samtidigt lite förvirrad över hur livet plötsligt ändrats. Från självgående och stark till min mor och fars trygga famn där allting är serverat. Det är inte lika enkelt att träffa människor. Jag kan inte promenera ner till Danielle eller ta färjan över till Arianna. Det krävs planering och energi.

Hade glömt hur extremt uttömmande de är att behöva ha måsten i livet.
Hade glömt hur tråkigt de är att jobba när man kan va ledig.

För en sekund undrar jag om jag tog vara på all min tid på andra sidan jordklotet? Sanningen är att de är nog omöjligt att ta vara på allt. Man blir så bekväm och sjunker in i en vardag när man stannat ett längre tag.

Jag ångrar inget och kommer ha minnen för livet men på något vis känns verkligheten lite för hård och riktig just nu.

/S