Jag har verkligen haft en toppentoppen helg. Träffat massor med vänner och hunnit göra massor med kul på kort tid. Hunnit träna, laga mat och till och med att slappa. Förstår knappt att tiden räckt till. Det är sånna här tider man bara vill trycka på paus. Leva i nuet hur länge som helst.
Bara tanken på vilken vardag som väntar om ca 1 1/2 månad gör mig helt svag och näst intill döende. Hur kan allt ibland vara så stört jäkla bra men sen bara på ett par dagar återgå till tristess?
Och ibland känner jag mig så obeskrivligt nöjd och glad. Som tex nu. Har så fina vänner att bara tanken gör mig ivrig. Till och med när jag får höra saker jag inte vill höra och vill krypa ihop till en boll. Till och med då är jag lite lycklig. Bara på grund av er.
/S