Scarcity

En dag brister allting och plötsligt blir andetagen tyngre än tidigare. Vem har jag blivit efter all denna tid frågar du mig. Ärligt talat så vet jag inte och suckar tyst.

Ljudet av din röst gör mig trygg men orsakar samtidigt en inre jordbävning i mig. Vrider och vänder på alla meningar för att kunna förklara med ord som du förstår.  

Vi är bundna till varandra på ett hemligt vis men i samma sekund så klipptes bandet och känslan av frihet infann sig. 

En lättnads suck, för nu har det börjat på riktigt. 

Hjärtats svaga punkt

Sanningen är att jag är livrädd för att bli ensam kvar i den här världen. Att ens tänka på att mina föräldrar en dag kommer lämna jordelivet är en börda tyngre än bly. Mitt hjärta skrynklas ihop och ögonen samlar på sig tårar. Jag kan inte leva utan dem en enda dag och jag vägrar göra det.

Det är inte att jag inte kan klara av vardagslivet eller att jag är efterbliven men jag är känslomässigt helt jävla körd. Hur kan man älska någon så mycket att de blir ohälsosamt? Hur gör man för att inte känna att man går under utan dessa personer?

Jag är inte orolig för att den praktiska biten inte ska fungera eller att jag kommer få svårt att betala mina räkningar själv, utan de är att förlora de människor som aldrig någonsin gjort en illa och som älskar en mer än någon annan.
Tanken av att de kanske en dag lämnar mig får mig att känna mig oerhört ängslig och full med ångest. Det är något jag ofta tänker på för jag ser varje dag människor som förlorar sina nära och kära.

Jag undrar om någon någonsin kommer kunna fylla det tomrummet i mitt liv och hjärta.
Om någon kommer att kunna trösta mig ur det som jag anser vara det viktigaste i livet.

Snälla mor och far lämna mig aldrig,
Utan er har jag inget.

/S

14 februari ändå

Alla hjärtans dag började med ett arbetspass på 3 timmar och jag måste säga att det var en riktig bra dag för jag hade massor med trevliga och pratglada kunder som gjorde att tiden sprang. Därtill överraskade mitt hjärta mig genom att komma med blommor, nalle och ett kort till jobbet vilket var den absoluta höjdpunkten.

När passet var slut så åkte vi och handlade mat och åkte sedan hem för att laga mat tillsammans. De blev oxfilé med potatisgratäng och chokladmousse till dessert. Vi hann bara smaka på rödvinet innan jag var tvungen att skynda mig att göra mig iordning för utgång.

Drog till soap med Danielle och hennes vän, mötte upp mitt hjärta och hans vänner på vardagsrummet en liten stund men åkte sedan hem. Helt färdig kände jag mig så hade tur att mamma och pappa hämtade mig halvvägs.

Nu drar uppsatsen igång och imorgon är det träff med handledaren. Känns på något vis tungt att ha hela uppsatsen framför sig men jag vet att jag kommer klara detta också.

Utöver det, kan våren anlända och bjuda på lite solsken och värme? Skulle uppskattas enormt!

I alla världens hörn

Jag blir rädd när jag inser hur mycket ondska de finns i den här världen, men försöker fokusera på kärleken så länge det går.

Fitzroy Island

P1000224

Är det okej att sakna det här lite ibland? På Fitzroy Island i värmen med vänner. Svårt att glömma dessa underbara platser.

Helg av kvalité

Helgen spenderades i Västerås med fina tjejer, åt mat lagad av Emelie i hennes lilla lya som var så mysig. Där satt vi, i soffan, sängen och några på golvet och drack vin. Snackade skit och skrattade tills vi nästan somnade. Fick en sovplats i sängen medan resten låg utspridda på madrasser och soffa.

Var på stan och fikade, vi bokade ytterligare en helg för tjejmys. Så jäkla bäst är de att få umgås på detta vis.

Träffat mitt hjärta idag, tränat, vart i Solna centrum, ätit på svenska hamburgarköket och avslutat med film i min soffa. Livet är fan bäst.

Har fått ett handskrivet kärleksbrev av min älskling. Han är fan det bästa som finns. Kärlek rakt upp och ner.

Det är med en rak rygg jag säger att vi kommer hålla ihop.

/S

The last of the last

Första tillfället på universitet, sista terminen och sista uppsatsen. Sen kliver jag av studierna med en kandidat och magisterexamen i hand. Måste säga att de känns inte helt fel och en känsla av stolthet har infunnit sig.

Det är stora ting på gång och jag kan bara känna konstant lycka just nu. Vet inte vart jag ska börja.

Åt middag med Bettan idag, sen satt vi länge i hennes soffa och pratade om allt. Så jäkla mysigt och hon är en såndär människa man aldrig vill förlora. Snart ska hon till Kina för utlandsstudier och de är med lite hjärtesorg jag säger lycka till. För även om vi inte ses varje vecka så är det alltid exakt lika mysigt att ses. Men fyra månader bör jag hålla ut.

Imorgon ska jag jobba och jag ser faktiskt fram emot det, på fredag åker jossi och jag till Västerås och hälsar på Emelie. Vilket bäddar för ännu en grym helg.

Snälla livet, fortsätt här och jag blir evigt tacksam.

/S

Do not care about the rest

Idag var jag med min mor och handlade mat och kikade i affärer, det var så mysigt för vi är så lika och har ofta samma smak på kläder. Vi avslutade med en liten fika och pratade om allt och ingenting, där satt vi bland alla pensionärer och bara njöt av stunden.

Igår var jag i adidas affären med mitt hjärta och kom hem med ett par byxor för mycket men de var så fina att det var svårt att motstå. Vi gick på stan en kort stund därefter för att sedan åka hemåt. Lagade lax och började på en fotobok vi ska göra tillsammans. Varje år ska vi sammanfatta saker i en fotobok för att ha en tradition men också för att de är riktigt kul att kunna kolla tillbaka och se vad vi haft för oss och hur vi haft det.

Med andra ord en bra helg och den blev ännu bättre idag när jag var på gymmet efter handlandet. Kände mig äntligen lite som hemma igen och jag hade ett riktigt bra fokus under hela passet. Längtar redan till nästa träning!

Denna vecka kommer de ske en sak som jag inte kan berätta för er mina kära 3 läsare men det är början på något stort och längtar tills jag kan berätta för hela världen. Eller iallafall för er hehe.

Livet är så jäkla schysst just nu och hoppas de håller i sig såhär, är som att cykla i nedförsbacke, man bhöver inte ens anstränga sig!!!

Men nu, godnatt!
/S

Tokigt

Jag har insett att det är väldigt svårt att hålla en balans i livet mellan saker och ting. Att kunna andas men inte för snabbt och inte för långsamt. Att vara snäll men inte för snäll och massor med annat.
Ibland så kämpar vi så hårt för något men när vi väl stannar upp och ser oss omkring för att se om vi närmat oss målet så inser vi att vi sprungit åt fel håll. Med andra ord så är inte alltid den tänkta lösningen den faktiska lösningen och att viss problematik kräver en viss taktik.

Ofta handskas jag med mina svårigheter på ett sätt för att de är så jag alltid gjort. Men sanningen är att ibland måste man kliva ur sitt vanliga jag och betrakta problemet med nya ögon. Hur kan jag lösa detta och vilka är mina resurser? Ofta tänker jag på en lösning men de kanske viktigaste av allt är att hur agerar man för att ens undvika dessa situationer?

det är en kamp varje dag mellan att vilja bli bättre men att också inse att ibland sitter man fast i sig själv.

Människor är människor, och det kommer aldrig att ändras. Men man kan alltid börja med sig själv.

/S

Sleeping is for tomorrow

Såg ett videoklipp från Australien och blev gråtfärdig. Hur kan tiden ha sprungit så jäkla snabbt? Jag är fortfarande glad att vara hemma men har ändå en sorts saknad inom mig. Nästan som ett litet tomrum som inte är helt fyllt. Men de var samma när jag var där. Allting var som en dröm men utan mina nära kära. Och då är de inte så bra egentligen.

Saknar att vakna upp i sällskap med vänner runt omkring. I Australien var vi alltid omringad av varandra och de var sällan man var ”själv”. Här får man så mycket tid för sig själv att man blir galen. Men sanningen är att jag var inte lika lat där borta och avstånden till vännerna va så mycket kortare.

Men vi får inte glömma att de väntar så mycket fantastiska saker iår!!! Min favorit kommer senare iår.

Utöver det så var jag på PowerStep idag och svettades som en gnu..!

Såg en dokumentär om en kille som blivit dömd till döden för ett mord på en gammal tant. Efter 30 år i fängelse lyckades en kvinna bevisa hans oskuld och sanningen var att de var tantens granne som mördat henne. Så jävla sjukt och tragiskt.

Nu ska jag sova, inorgon ska jag träffa finaste Nadia och senare Per. Äntligen lite kvalitetstid.

/S

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång