en frodig kvinna helt enkelt

Okej, för det första så slog det mig idag. Som en obehaglig deja vu så kändes de som om jag var i Australien igen. Jättekonstigt men lika snabbt som den känslan överröste mig så var den borta. Kvar stod jag i badrummet och tänkte att det verkligen är över. Min tid i Australien alltså. Jag har inte riktgt vågat tänka på de, för tänk om jag inser att jag saknar det? Eller att jag inte tog vara på tiden? Eller att jag inland bara vill återgå till de där avslappnade livet? Samtidigt som jag så väl minns hur mycket jag ibland längtade därifrån så gör de jäkligt ont i hjärtat att inse hur fort tiden går. Alla dessa människor är som bortblåsta. Finns några jag saknar och andra som jag suckar åt. Men det är så livet är och alltid kommer vara. Allt bra för även med sig något mindre bra. Annars skulle vi aldrig uppskatta den bättre delen. 

Men från en sak till en annan. 

Jag längtar tills jag har råd att göra mina naglar. Fullständig lyx för själen.

Sen behöver jag ett jobb. Ett bra sådant också. Jag kanske är en av de där bortskämda personerna som tror att man kan studera i fyra år sen bli något grymt med en gång. Jag ska lyckas och de vet jag. Sen kanske vägen dit blir lite annorlunda.
Hur som helst. Jag har nog inte velat något så mycket som jag vill med detta. Känns lite som att hela mitt liv står på spel. Som att jag slår en tärning och hoppas på en sexa men får en etta. Eller som att önska att nästa kort i högen är en tia så man får vända hela högen och börja på nytt men istället får man en rutten spader fyra.
Röra. I mitt huvud. Ni märker.
/S

Jag vet, jag är sämst som säger detta. Men jah behöver gå ned i vikt. Inte för att vågen visar alldeles för många kilo eller för att byxorna blivit tajtare utan för att jag är obekväm i denna storlekar på min kropp. Jag gillar att känna mig späd och slank. Det är sånt som gör att jag känner mig stark och fin på samma gång. Så därför började denna måndag i sann LCHF anda med lite inslag av kolhydrater förstås för utan kan jag inte leva. Inte nog med att jag minskade rätt drastiskt på måltider, mellanmål och snacks så bjöd denna omställning på en reäl huvudvärk som ännu infinner sig. Koncentrerat mig framför datorn från 9:30-17 också så det blev inte direkt bättre.

Hur som helst, detta dumma och töntiga ska jag pyssla med i ca 2 veckor intensivt och sedan 2 veckor lite mindre intensivt. Därefter ska jag hålla en jämn och normal kost som innefattar lite av allt. Innerst inne önskade jag att jag tyckte att detta var vackert på sitt sätt men jag är helt sänkt och vill knapp bära hälften av mina kläder pga det. 

Stod emot 3 frestelser idag, gratis glass på universitet, sug efter godis och sug efter glass. Åt en apelsin istället och kände mig halvt belåten.

Ska sova nu och hoppas på en smärtfri dag imorgon.

/S