Tränat stenhårt benpass idag. Blev inte mer än en timma men var verkligen effektivt må jag säga. Körde lite nya övningar jag lärde mig på Shapen senast också som jag tror kan vara riktigt bra för balans och spänsten.
Ätit fisk till middag och slappade en stund i köket. Kände hur hela min kropp blev en degmassa. Är helt slut! Imorgon blir det vila från träningen. Har skola 9-20 vilket känns drygt men man får inte ge upp.
En sak till jag kom på. Jag hade fått för mig att jag aldrig skulle köra bröstmuskeln då mina bröst kanske skulle försvinna helt men så insåg jag, jag måste ju träna även dem litegrann annars blir hela hållningen konstig.
Så efter gårdagens bröst/bicepspass kan jag knappt lyfta armarna och efter benpasset idag hasar jag fram. Grattis till alla som får sig ett gott skratt av att se denna mongolid ta sig framåt!
/Mot sängen. Imorgon väntar även dugga i juridik så kan behöva lite vila.
Snart på gymmet. Tänkte bara meddela mig själv och er andra att imorgon ska jag vakna och ta dagen som om det vore min sista. Hörde ni mig? Ikväll tillåter jag mig själv att känna mig lite skev och ensam men imorgon är det slut med det. Fjanterier.
Its just a bad day, not a bad life..!
/S
Jag är uppriktigt sagt en röra idag. Vart på sämst humör och sen under dagens gång har de hänt lite grejer som fått mig att bli på ännu sämre humör. Allting bottnar i en slags osäkerhet över hur saker och ting är men även för hur det kommer bli framöver.
Jag offrar för mycket av mig själv för din skull. Gör mer än jag borde och anstränger mig lite extra. Med allt detta så har jag ändå svårt att visa vad jag känner. Men det är bara för att jag är rädd för att hamna i något slags mellanting och inte kunna kliva upp. Jag försöker känna efter men det gör att känslan flyter ännu lägre bort. Jag kan inte medge sanningen för mig själv.
Och ännu värre är det att den bränner i mig. I mitt hjärta och hjärna. Jag vill ha dig så mycket, på så många sätt att jag försöker ändra dig. Men du är som du är och jag vet att det inte är vad jag önskar. Men jag kan inte riktigt släppa taget om din hand än för jag vet att jag blir lite bättre när jag håller den.
Jag vet att jag vill ha handen, kramen, kyssen och värmen. Men både du och jag vet att det aldrig kommer bli mer än så.
Och det är nog det som håller mig vaken om nätterna. Att vilja. Men inte kunna.
/S