Mirakel
Hon säger att de kanske kan ske ett mirakel och tittar på mig med de där ögonen som är fyllda med sorg.
Hade det varit för en månad sedan så kanske jag hade sett en liten strimma ljus. Men nu har jag sett det med egna ögon. Den här människan som vi älskar så. Hon lever på medicin och kärlek. Hennes tid är lånad och det finns inte utrymme för mirakel i våra liv.
Det gör mig ledsen att jag redan gett upp kampen som hon fortfarande kämpar mot. Det finns så många människor som inte vill leva men som är så friska som de kan bli. Varför ska de som vill leva inte få göra det. De som vill se sina barns skolgång, deras examen och deras bröllop.
Tänker på det och hur nära den är oss. Den kunde varit närmre vilket skrämmer mig ända in i skelettet. Det kunde varit vi. Min egna mamma.
Men vi måste försök ta vara på tiden istället för att sörja den.
Inget i livet kommer bli svårare än en sådan situation, och jag kunde inte mer än något önska att du var med mig i detta, om så bara för en liten stund.
/S
bysarvin 
No trackbacks yet.